090707
Jag gråter nu, gråter floder, gråter för att jag är ledsen, gråter för att jag är glad, gråter för att jag är så jävla förvirrad men mest av allt gråter jag för att jag inte insett vad bra vänner jag har.
Efter att jag hade skrivit mitt inlägg igår så hände det saker som gjorde mig så jävla förbannad och en sak som gjorde mig så otroligt ledsen och besviken över mig själv eftersom jag borde klara av det men nej tårarna började rinna på en gång, jag pallar inte.. Jag är så trött på att må såhär att aldrig hitta en stabil grund att stå på istället så går mitt humör upp och ner som en bergodalbana och det är tur att jag har så sjukt bra vänner som jag har!
När jag vaknade imorse kände jag mig tom och allmänt depp. Sedan fick jag ett sms av Fiialotta och redan då började tomheten och deppigheten släppa, du är en stjärna baby.
Sedan gick jag in på min blogg för att kolla och ser då att någon buse varit och skrivit ett inlägg med rubriken "IDA SOVER.." jag började läsa och tårarna som förut rann sakta forsar ut.. Alexandra Lundh och Hilda Englund mina räddare i nöden. Det är sjukt vad ni är bäst flicker jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur mycket de betyder för mig och det kommer jag säkert göra inom en snar framtid men det skulle ändå inte räcka, jag kan inte få ut mina känslor för dem till ord, det är omöjligt.
Alexandra det där inlägget jag satt inte och grät stillsamt; jag hulkade mig, och skrattade gjorde jag med ibland "Vi fortsatte även att umgås på lågstadiet, vilka tider? Då jag alltid var så elak" haha, jag minns hur du kunde vara en bitch men jag tänkte inte så mycket på det då, det är mera nu som jag retar dig för det ;) Jag är inte ett dugg orolig över att vi kommer splittras under de här tre åren i gymnasiet. Jag menar kan vi ens splittras? Nej. Precis som du sa kommer det bli dyra telefonräkningar och för mig kommer det även bli dyra bussresor, tro inte att ni slipper mig bara för att ni flyttar till Hagfors åhnej!
"Det kvittar om vi inte mår bra eller bara gråter, så länge vi har varandra" Hon har så rätt, så länge vi har varandra kan killar bara ta sig i röven och nöja sig med att "dra lite i den" helt själva. För det som är så skönt med Hilda och Alexandra är att jag kan vara med dom utan att säga ett ord vi kan sitta utan att göra ett piss och helt plötsligt kan jag brista ut i gråt också och visst blir jag generad då jag menar, kom igen nu Ida, inte ska du gråta nu... Men då kommer ni och ger mig en kram och kramar det är något underbart! En kram kan betyda så himla mycket man känner sig dryg och det är helt enkelt underbart att bara få vara någon nära. Vet ni vad jag tror? Det är itne abra en bild som säger mer än tusen ord, en kram säger med mer än tusen ord. De visar att man finns där och bryr sig och ja jag vet inte hur jag ska förklara hur jag menar men saken är den att jag vet att Hillie och Alexi ni förstår ändå. <3
FOREVER NEVER ENDS!
Johanna Eriksson, hon och jag har aldrig varit ovänner men heller aldrig super tighta vänner vi har varit kompisar helt enkelt. Men nu har det ändrats du har hjälpt mig så otroligt mycket och det känns så skönt att veta att jag kan ringa dig när jag vill om jag behöver prata och jag hoppas verkligen du vet att du kan ringa mig med, ringa, smsa, knacka på min dörr. Närsomhelst varsomhelst! Det började väl mest med att vi pratade om vad bra killar var och hur glada de kunde göra oss! Det är faktiskt sjukt vad glada endel killar kan göra en med ett vanligt enkelt sms, nästan lite patetiskt, haha. Och det roliga är att de inte ens verkar förstå det själva..? Nu pratar vi mer om att allt med killar faktiskt inte är bra för lika lätt som de kan göra en glad, lika lätt kan de göra en ledsen, om inte det är ännu enklare till och med? I vilket fall gumman jag är glad att vi har varandra nu för utan diig skulle hela den här processen vara så mycket tyngre! pöss göllet:)
spread the love people..
Efter att jag hade skrivit mitt inlägg igår så hände det saker som gjorde mig så jävla förbannad och en sak som gjorde mig så otroligt ledsen och besviken över mig själv eftersom jag borde klara av det men nej tårarna började rinna på en gång, jag pallar inte.. Jag är så trött på att må såhär att aldrig hitta en stabil grund att stå på istället så går mitt humör upp och ner som en bergodalbana och det är tur att jag har så sjukt bra vänner som jag har!
När jag vaknade imorse kände jag mig tom och allmänt depp. Sedan fick jag ett sms av Fiialotta och redan då började tomheten och deppigheten släppa, du är en stjärna baby.
Sedan gick jag in på min blogg för att kolla och ser då att någon buse varit och skrivit ett inlägg med rubriken "IDA SOVER.." jag började läsa och tårarna som förut rann sakta forsar ut.. Alexandra Lundh och Hilda Englund mina räddare i nöden. Det är sjukt vad ni är bäst flicker jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur mycket de betyder för mig och det kommer jag säkert göra inom en snar framtid men det skulle ändå inte räcka, jag kan inte få ut mina känslor för dem till ord, det är omöjligt.
Alexandra det där inlägget jag satt inte och grät stillsamt; jag hulkade mig, och skrattade gjorde jag med ibland "Vi fortsatte även att umgås på lågstadiet, vilka tider? Då jag alltid var så elak" haha, jag minns hur du kunde vara en bitch men jag tänkte inte så mycket på det då, det är mera nu som jag retar dig för det ;) Jag är inte ett dugg orolig över att vi kommer splittras under de här tre åren i gymnasiet. Jag menar kan vi ens splittras? Nej. Precis som du sa kommer det bli dyra telefonräkningar och för mig kommer det även bli dyra bussresor, tro inte att ni slipper mig bara för att ni flyttar till Hagfors åhnej!
"Det kvittar om vi inte mår bra eller bara gråter, så länge vi har varandra" Hon har så rätt, så länge vi har varandra kan killar bara ta sig i röven och nöja sig med att "dra lite i den" helt själva. För det som är så skönt med Hilda och Alexandra är att jag kan vara med dom utan att säga ett ord vi kan sitta utan att göra ett piss och helt plötsligt kan jag brista ut i gråt också och visst blir jag generad då jag menar, kom igen nu Ida, inte ska du gråta nu... Men då kommer ni och ger mig en kram och kramar det är något underbart! En kram kan betyda så himla mycket man känner sig dryg och det är helt enkelt underbart att bara få vara någon nära. Vet ni vad jag tror? Det är itne abra en bild som säger mer än tusen ord, en kram säger med mer än tusen ord. De visar att man finns där och bryr sig och ja jag vet inte hur jag ska förklara hur jag menar men saken är den att jag vet att Hillie och Alexi ni förstår ändå. <3
FOREVER NEVER ENDS!
Johanna Eriksson, hon och jag har aldrig varit ovänner men heller aldrig super tighta vänner vi har varit kompisar helt enkelt. Men nu har det ändrats du har hjälpt mig så otroligt mycket och det känns så skönt att veta att jag kan ringa dig när jag vill om jag behöver prata och jag hoppas verkligen du vet att du kan ringa mig med, ringa, smsa, knacka på min dörr. Närsomhelst varsomhelst! Det började väl mest med att vi pratade om vad bra killar var och hur glada de kunde göra oss! Det är faktiskt sjukt vad glada endel killar kan göra en med ett vanligt enkelt sms, nästan lite patetiskt, haha. Och det roliga är att de inte ens verkar förstå det själva..? Nu pratar vi mer om att allt med killar faktiskt inte är bra för lika lätt som de kan göra en glad, lika lätt kan de göra en ledsen, om inte det är ännu enklare till och med? I vilket fall gumman jag är glad att vi har varandra nu för utan diig skulle hela den här processen vara så mycket tyngre! pöss göllet:)
spread the love people..
Kommentarer
Postat av: Alexis
älskar dig sockerpullaaannn :*
Postat av: johanna
Du är så himla bra Ida, och jag vet att jag alltid kan prata med dig och det är verkligen toppen! Jag behöver dig snuttan <3
Trackback
